Fattiga och rika i Brevik
Klyftorna i Brevik på 1800-talet var stora. Det märks tydligt när man granskar husförhörslängderna från den tiden. I Brevik västra, en av de två hemmanen i byn, kan huvuddelen av de som bor där 1831 betecknas som mindre välbeställda. De ägde inte mark att odla på, och de var antingen torpare, inhyses, backstugesitttare eller rotehjon. Samtidigt fanns i hemmanet en familj med stor rikedom.
I Brevik västra fanns vid 1830-talets början en stor gård. Det var Väststuga där Jon Jacobsson och hans hustru Britta Andersdotter bodde. Paret dog med några månaders mellanrum år 1830 och efterlämnade enligt bouppteck-ningen en betydande förmögenhet. Se artikeln "En välbärgad familj".Enligt bouppteckningen hade hade familjen en förmögenhet som motsvarade ungefär 2,4 miljoner i dagens penningvärde.
FEM TORP
Dessutom fanns i Brevik västra fem torp - Lövnäset, Kärntorpet, Nytorpet, Änga och Åsen. De ägde inte sin mark men kunde ofta odla på fälten runt deras torp. Tre av torpen har vi lyckats lokalisera, men var Änga och Åsen låg är fortfarande oklart.
Anders Pettersson och hans hustru Ingeborg Ersdotter hade 1827 flyttat till Lövnästorpet. Sju år senare avlider Anders. I den bouppteckning som görs noteras familjens förmögenhet till ett belopp som idag motsvarar ungefär 12.600 kronor. Bl a svarar värdet på familjens kreatur för hälften.
Den indelte soldaten Olof Bengtsson Breman och hans hustru Anna Andersdotter bodde på soldattorpet, ett torp som hemmanet svarade för. Också här fanns uppodlad mark. När soldaten inte tjänstgjorde var han i princip torpare i likhet med de andra torparna i hemmanet.
INHYSES OCH BACKSTUGESITTARE
Två familjer i hemmanet vållar en del huvudbry, det är totalt fem vuxna och elva barn som finns upptagna i Husförhörslängden år 1831, men som inte går att fastställa var de bodde.
Det fanns en hel del uppodlad mark vid Lövnästorpet år 1834. Här bodde då Anders Pettersson och hans hustru Ingebórg Ersdotter. Lövnästorpet fanns kvar ända in på 1930-talet. Källa: Lantmäteriets historiska kartor.
Kärntorpet vid Svarttjärnets södra strand. Torpet var ett av fem torp i Brevik västra på 1830-talet. På 1870-talet var torpet övergivet. Källa: Lantmäteriets historiska kartor.
Tre år efter Laga skifte, 1837, hade ägoförhållandena i hemmanet Brevik västra förändrats. Två tidigare ägare hade nu blivit fem.
Änkan Karin Jacobsdotter i Fröbol som 1834 var ägare till marken säljer den till fyra nya ägare. lLitt Aa ägs nu av Anders Andersson, Litt Bb ägs av Marta Ersdotter, Litt Cc ägs av Anders Nilsson och Litt Dd ägs av soldaten NIls Kjällarsson Brefelt. Källa: Lantmäteriets historiska kartor.
De var s k Inhyses och det innebar att bodde inneboende hos någon utan att äga hus eller mark att odla. Däremot finns ingen fattighjon noterad i hemmanet.
Totalt bodde omkring 60 personer i Brevik västra år 1831. Då är tre drängar i Väststuga och en piga på Nytorpet medräknade. Hälften av dem var torpare och en fjärdel var inhyses. Man kan nog med fog påstå att huvuddelen av de som bodde i hemmanet inte var särskilt välbeställda.
KLYFTA FATTIGA OCH RIKA
Också ägandet av mark återspeglar klyftan mellan fattiga och rika i Brevik. Stor markägare i Väststuga var änkan Marit Andersdotter som bodde i Nystuga i Brevik östra. De övriga ägarna var änkan Karin Jacobsdotter som år 1834 bodde i Fröbol i Älgå och Nils Andersson som bodde i Ränkesed. (Se karta)
I Brevik västra hade flera nya gårdar byggts på 1860-talet - Nygård, Höglunda, Lycka och Lundaby. Samtliga boninghus var byggda i två våningar. Vid de här gårdarna arbetade åtskilliga pigor och drängar, de flesta hade ettårsavtal.
Förklaringarna till den nya byggboomen kan vara flera. Dels började skogen bli värdefull och dels den ökande befolkningen. Fler bostäder behövdes och stora hus kunde rymma flera familjer.Genom att nybyggarna också fick köpa mark så blev det fler som ansågs välbeställda än tidigare. De anställer också både drängar och pigor.
ETT TORP KVAR
Ett enda torp finns kvar, det är Lövnäset. Det tidigare torpet Nytorpet hade blivit gården Nygård. Dessutom finns nu 14 personer som inte går att härleda till någon bestämd gård. De betecknas i husförhörslängden som arbetare, löspigor och backstugesittare. En av dem var rotehjon - 70-åriga Brita Nilsdotter.
De som levde som inhyses eller backstugesittare hade också blivit fler de senaste 40 åren. Fem familjer tillhörde nu denna grupp. Hur och var de bor i hemmanet är inte känt.