När skolan brann
(Uppdaterad 2018-05-04)
Folkskolläraren Tor Ivan Levin och hans hustru Amanda var bortresta denna dag. Tor Ivan hade i många år undervisat på Skönbacka skola, men när han denna fredag återvände hem var hans skola och bostad nedbrunnen.
Det var ett häftigt åskväder som i maj 1940 drog fram över bygden och blixten slog ner och antände skolhuset. Elden fick snabbt fått fäste i den tomma lärarbostaden och efter en stund var hela skolhuset nedbrunnet. Katastrofen för bygden var ett faktum.
- Jag var ute och cyklade i Brevik och såg röken från den brinnande skolan, berättar Gunnar Olsson, då nio år gammal och elev på Skönbacka.
- Jag cyklade dit och fann att min skolbänk hade klarat sig. Den hade räddats ur skolan och stod på vägkanten.
Nu var den stora frågan. Var skulle eleverna från Brevik, Öna, Kroppstad och Tostebol gå i skola?
SVÅRT BYGGA NYTT
Tre veckor senare sammanträdde skolstyrelsen i socknen för att diskutera skolfrågan. Att direkt starta bygget av en ny skola var inte självklart. För nyligen hade socknen beslutat att bygga ny skola i Olebyn och då var ytterligare ett skolbygge en stor ekonomisk belastning. Försäkringsersättningen för skolan var drygt 27 000, men den skulle inte räcka långt.
BARNKOLONIN BLIR STORSKOLA
Trots osäkerheten kring skolbygget – någon lokal för barnens skolgång var socknen tvungen att ta fram. I Smugan fanns barnkolonin som var ett tänkbart alternativ.
Kontakt togs med Centraldispensärens styrelse med frågan om klasserna 3-6 skulle kunna få hyra lokaler där. Det mötte inga hinder. Men småskolan då?
Den här bilden är tagen 1943. Kusken är Ole Brekke från Brevik med hästen Maja.
Barnen är fr v Rolf Foss Brevik, Arne Fors Öna, Kjell Lundqvist Öna, Karin Smolman Brevik och Inger Mattsson Öna. De går i första och andra klass och fick åka till Åmotfors för att gå i skolan.
Observera att vagnen hade gummihjul, det var ett krav när skolstyrelsen tog in anbud på skolskjusarna. 12 kronor per skjuts till Åmotfors fick Ole Brekke.
Här tycktes Åmotfors vara enda alternativet och så blev det efter kontakter med Eda socken.
Nu uppstod behovet av skolskjuts. Anbud begärs in och skolstyrelsen får ett från Thorvald Foss som erbjuder sig att köra barnen i sin bil. 3.50 skulle han få i ersättning för varje skjuts till Åmotfors. Men Thorwald fick svårt att få tag i bensin till bilen och senare gick han över till gengasdrift. Ersättningen höjdes senare till 4 kronor efter att Thorvald Foss åberopat de hårda tiderna.
Skolskjutsen skulle gå från Nyback i Brevik till Öna-vägen och sedan till Åmotfors.
ILSKA I BYGDERNA
Något nytt skolbygge var ett år senare ännu inte aktuellt. Nu började det jäsa ute i bygderna.
Från Agda Melin i Framstuga, som hade barnen June, Rolf Tyko och Per Hjerton i småskolan, kom en skrivelse till skolstyrelsen där hon krävde att socknen skulle sörja för filtar i skolskjutsarna.
- Körtiden är för lång. Den som skjutsar bör ha filtar så att barnen kan ha om benen, skriver Agda i brevet.
Skolstyrelsens ordförande vädjar till Thorwald Foss, men han anser att körtiden inte går att minska. Han kan heller inte stå med filtar.
Behandlingen i skolstyrelsen slutar med att den säger nej till kravet om filtar, men samtidigt vädjar man till föräldrarna att själva ordna det här.
Inför läsåret 1941/42 sker en ny upphandling av skolskjutsarna till Åmotfors. Två anbud kommer in – ett från Gustav Vestlund och ett från Ole Brekke. Gustav får skjutsarna mot en ersättning av 9,50 per resa. Men nu handlar det om att transportera barnen med hästskjuts.
UPPROP i BYGDEN
I februari 1942 får skolstyrelsen ett argt brev underskrivet av 135 personer i bygden. De vädjar nu om att "byggnadsfrågan tages upp till skyndsam behandling så att byggnadsarbetet kan påbörjas fortast möjligt".
Skolstyrelsen beslöt att överlämna skrivelsen till fullmäktige.
Som eget yttrande skrev styrelsen:
" Även om skolstyrelsen inser det osäkra läget i tiden och svårigheter med byggnadsmaterial och det därjämte är ovisst om skolöverstyrelsen går med på att återinföra småskoleavdelningen vid Skönbacka, vill skolstyrelsen ändock tillstyrka anhållan i skrivelsen.
NY UPPHANDLING
Läsåret 1942/43 går fortsatt i provisoriernas tecken. Småskolan fortsätter i Åmotfors och 3-6 får sin undervisning på barnkolonin på Smugan.
Nu sker en ny upphandlingar av skolskjutsar och den här gången är konkurrenterna de samma som förra året. Den här gånger får Ole Brekke uppdraget mot en ersättning av 12 kronor per skjuts. Gustav Vestlund hade lagt ett bud på 13 kronor.
- Under en resa till Åmotfors hände en gång en olycka, berättar Rolf Foss. Ole Brekkes häst skenade i utkanten av samhället och vagnen med skolskjutsen for ner i diket. Jag vill minnas att en pojke blev lätt skadad och fick köras till sjukhuset i Arvika.
Något skolbygge skulle det inte bli på flera år - först 1946 invigdes den nya skolan på Skönbacka
Källa: Protokoll från Ny skolstyrelsen 1940-1942
Brevet till skolstyrelsen 1942
Till Ny församlings skolstyrelse.
Som vi alla känna till nedbrand Skönbacka skola med lärarbostäder den 24 maj 1940. Denna händelse som timade för snart 2 år sedan medförde för skolan i sin helhet, men i första hand småskolans barn svåra konsekvenser. Lärarinnetjänsten blev indragen och skolskjutsar införs.
Under tre terminer har vi nu fått pröva på vad skolskjutsar innebär. Det hela har resulterat i allmänt bekymmer och missnöje. Att skolskjutsar införes å platser, som är glest bebyggda och där barnantalet är ringa kan ju möjligen försvaras, men som i fallet Skönbacka med ett barnantal under 1940-41 av 36 st och 1941 och 42 omkring 39 st skolpliktiga – kan icke ens ur ekonomisk synpunkt anses berättigat.
En omständighet som i detta fall ej nog kraftigt kan betonas äro de stora påfrestningar, för att inte säga fara, som 7- och 8-åringarnautsättas för på grund av de mycket försvårade transportmöjligheterna. Huru lätt kunna de ej ådraga sig sjukdomar och få men, som hindra deras framtida utveckling.
Vi kunna tillika i detta sammanhang ej underlåta komma till allmänhetens kännedom att flickslöjden genom lärarinnans förflyttning ej längre kan bedrivas. Kommer så därtill att någon samlingslokal för andaktstunder, möten, val m. m. under nuvarande förhållanden ej står till förfogande.
Upplysningsvis ha kommit till vår kännedom att en kommitté blivit tillsatt angående byggnadsfrågan å Skönbacka redan i början av förra året. Om dess arbete under det gångna året har ingenting försports.
Med stöd av bifogande lista får vi därför hos Ny skolstyrelse vördsamt anhålla att byggnadsfrågan tages upp till skyndsam behandling så att byggnadsarbetet kan påbörjas fortast möjligt.
Kroppstadholm, Öna. Brevik, Tostebol och Kroppstad den 3 feb 1942.
-
Arvika Nyheter om skolbranden
Måndagen den 27 maj 1940 skrev Arvika Nyheter om branden på Skönbacka.
Blixteldsvåda i Skönbacka skola
Byggnaden nedbrann i grund
Ett våldsamt oväder drog på fredagseftermiddagen fram över västra Värmland. I själva Arvika och dess närmaste omgivning var det visserligen relativt lindrigt även om blxtarna kommo ganska tätt efter varandra. Ovädret centrum synes ha varit delar av Ny socken – särskilt hemmanen Brevik, Tostebol och Öna – samt Åmot i Eda socken. Hagelbyarna voro så kraftiga att det på sina ställen uppstod stora drivor av hagel. Blixtarna kommo i ett och åsknedslagen voro ovanligt talrika.
I Skönbacka, Ny socken, slog blixten ned i skolhuset, som antändes och nedbrann i grund. Blixten hade tydligen följt telefonledningen in i lärare Levins bostad i skolhusets övre våning. Herr Levin och hans hustru voro för tillfället bortresta – skolbarnen hade skurlov – men lärarinnan på platsen, fröken Rut Olsson, som ensam befann sig i skolhuset, upptäckte givetvis omedelbart blixtnedslaget och skyndade sig att slå larm. Brandkåren i Åmotfors rekvirerades och likaså en avdelning av brandkåren i Arvika. När denne anlände var emellertid byggnaden redan övertänd och taket hade störtat in. Några möjligheter att rädda byggnaden fanns inte. Den nedbrann i grund.
Den var uppförd av trä i två våningar och inrymde på nedre botten tvenne lärosalar samt en kombinerad slöjd- och gymnastiksal. I övre våningen har de båda lärarna sina bostäder. Fröken Olsson lyckades få det mesta av sitt lösöre räddat och likaledes lyckades man rädda en del av skolans inventarier. I lärare Levins bostad, där elden börjat och där den spred sig med våldsam fart, blev emellertid allt lösöre lågornas rov. Byggnaden var försäkrad för 33.000, skolans inventarier för 1.700 och lärare Levins bohag för 15- till 20.000 kr. Även fröken Olsson hade försäkrat.