Från Tostebol till Väststuga
(Uppdaterad 2015-02-16)

Vägen Tostebol, Brevik till Hälle har funnits långt före biltrafikens tid. Det är inte känt sedan hur länge, men i kartor från 1700-talet framgår det att vägen i stort hade samma sträckning som den har idag.  På kartorna från laga skifte på 1830-talet blir vägfrågorna tydligt reglerade. Idag sköter Arvika kommun med hjälp av statsbidrag underhållet av vägen. Så har det inte alltid varit.

Tre viktiga dokument om vägfrågorna förr i tiden finns bevarade och förvaras idag  hos vägföreningens ordförande Thomas Gustafsson

- Intressanta papper, det äldsta från 1913, berättar Thomas.

Det äldsta handlar om en vägdelningsförrättning som genomfördes på uppdrag av Konungens befallningshavare. Förrättningsman var Alb. Nilsson. Den 19 maj 1913 träffades sakägarna och förrättningsmannen första gången.

BÖNDERNA VAR SAKÄGARE
Här finns noga dokumenterat vilka som var närvarande vid mötet. Från västra Brevik - Segol Karlsson Väststuga, Anders Eriksson Nygård och Botolf Lundeby Höglunda. Han representerade också Olof Jonsson på Lundaby. Från östra Brevik deltog – Erik Eriksson Österås, Albin O Foss Solvind, Lars Jonsson Norstuga, Anders Larsson Öststuga och Anders Andersson Sydstuga. Från Hälle deltog Olof Andersson.

Sammanträdet fortsatte en vecka senare och då fanns ytterligare några sakägare med – från Kroppstadsfors bruk, som ägde gården Lycka, B Taugböl. Dessutom Ole Hansen Olesberg och Nils Svensson Lövåsen.

Nu bestämdes att vägen mellan Tostebol och Väststuga skulle ha en bredd på 3,6 meter. Vägen från korsningen norr om Sydstuga till Lundaby skulle vara smalare – 3,0 meter. Dikena skulle ha ett minimidjup på 0,3 meter. Vid mötet fastställdes också vägtal för de olika fastigheterna och där fick Höglunda och Lundaby de högsta vägtalen. De skulle sedan styra hur mycket man skulle betala av vägunderhållet.

Vägsyn skulle ske varje år i juni månad. Vinterväghållningen skulle ske enligt följande. Tostebol fick ansvaret för 120 meter från allmänna vägen, östra Brevik från avtagsvägen till Tostebol till  Nystuga – 1950 meter. Västra Brevik fick ansvaret från Nystuga till Lundaby och sedan till Väststuga – 1975 meter.

DIKNINGAR OCH SPRÄNGNINGAR
Vid förrättningen 1913 specifiseras också vad som bör göras längs vägen och kostnaden för detta. Det handlar om
dikning, sten- och bergsprängningar, underhåll av trummor m fl åtgärder.

- Enligt dokumenten ska en trumma i trä 1,95 kilometer in på vägen byggas om för en, kostnad på tre kronor, berättar Thomas.

Kostnaden för förrättningen slutade på 116 kronor och sex öre. Av denna kostnad skulle Olof Jonsson på Lundaby stå för 17 kronor och 81 öre. J P Svensson på Lövåsen och N P Lundin på Bostället skulle betala 12 öre vardera.

Den beräknade årliga underhållskostnaden för vägen från Tostebol till Lundaby och Väststuga beräknades år 1913 till  346 kronor och 45 öre.

Vägen 1834

Enligt den lantmäteriförrättning som genomfördes i västra Brevik 1834 skulle vägen mellan Väststuga och Tostebol ha en bredd av tio till tolv alnar. Det innebär i stort sex till sju meter. De vägar som gick från genomfartsvägen skulle enligt samma förrättning vara sex alnar breda, det innebär omkring 3,5 meter.
Källa: Lantmäterierets historiska kartor


NY FÖRRÄTTNING
1923 gjordes en ny förrättning och då uppskattades underhållskostnaderna till 402 kronor och 22 öre. Några nya sakägare hade tillkommit – Olof Olsson Skogslund, Anders Gustaf Pettersson Nyhem, Olof Brefälts sterbhus Änga, Paul Bäcklund Nyback, Anders Eriksson Österås, Ole Brekke Öststuga och Olof Jansson Nystuga. Från västra Brevik fanns nu också Carl W Brandel och Kerstin Jonsson Lundaby.

Bland dokumenten finns också en skatteförteckning  för året 1931 för hemmanet västra Brevik. Sakägarna den gången var Kroppstadfors Bruk som ägde gården Lycka, Botolf Lundeby Höglunda, Albin Foss Nygård, Kristian Olsen Lundaby och Carl W Brandel Väststuga och soldattorpet.

Skatteförteckningen innehåller kassaböcker för tiden 1929 till 1950 och dessutom en del protokoll från de möten som ordnats.  Kassaböckerna har av allt att döma förts av en byfogde som 1931 var CW Brandel. För detta fick han ett arvode på 25 kronor. Övriga byfogdar under den här perioden var Albin O Foss, Gustaf Westlund, Nils Håkansson och Ragnar Byberg.

Snöplogningen sköttes 1937 med häst av Gustaf Westlund och för detta fick han en säsongsersättning på 29 kronor och 25 öre. 1943 sköttes snöplogningen av Nils Håkansson i Sydstuga. Han fick sex kronor i ersättning för varje plogning.

Under beredskapsåren använde militären vägarna i Brevik. För detta fick vägföreningen 1944 en skadeersättning på 60 kronor från en s k krigskassa.

VÄGBIDRAG
Åren 1949 fick västra Brevik ett vägbidrag på 229 kronor och 2 öre.

1951 inleddes en ny vägförrättning i Brevik som avslutades först 1953. I protokollet därifrån framgår vilka som valdes som styrelsemedlemmar. Verner Rönning Österås valdes till ordförande och John Olsson Hälle och Ragnar Gustavsson Lycka till ledamöter.

Skåkebräcka byggs om

1991 togs det stora steget för Breviks vägsamfällighet, ombyggnaden av Skåkebräcka. Den besvärliga kurvan halvägs uppe i backen rätades ut.