Kassaböcker som berättar

16 år gammal hade Karl Johannesson börjat arbeta som dräng på Lundaby. Han var uppväxt i torpet Bråtarna som ligger i skogen omkring en kilometer öster om gården och var son till backstugesittaren Johannes Jonsson och hans hustru Stina Nilsdotter. Lönen som överenskommits mellan hemmansägaren Olof Jonsson på Lundaby och Karl var 100 kronor för ett års arbete.


Det här kan man utläsa i de ”inskrivningsböcker” som Olof Jonsson noggrant fört. Drygt 130 år senare hittar Lars Hellström på Höglunda dem vid en städning i lillstugan på Höglunda.

Böckerna innehåller redogörelser för Olof Jonssons ekonomi mellan 1850 och 1913. Varje år är inte redovisat, men anteckningarna ger en mycket intressant bild av en välbärgad bondes ekonomi men också de anställningsförhållanden som tillämpades för pigorna och drängarna på den tiden.

ÅRSLÖN 100 KRONOR
Lön hade under 1881 betalats ut till drängen Karl 17 gånger och ofta handlade det om mellan fem och tio kronor. Årslönen var överenskommen till 100 kronor. Hemmansägaren Olof ordnade också med drängens behov av kläder och motsvarande saker.

Den 23 oktober fick Karl ett par stövlar värderade enligt kassaboken till 14 kronor. Den 6 juni hade drängen Karl fått
ett par skor, värderade till 7 kronor. Vid ett tillfälle hade hemmansägaren tagit betalt för ”sylön” . Beloppet var kronor 4.50.

1882 höjdes drängen Karls lön till 125 kronor.

PIGORS LÖN
Pigornas lön var lägre. 1885 betalade Olof Jonsson en årslön till pigan Britta Gustafva Person på 60 kronor. Ett par kängor kostade henne 5.75, ett par strumpor 2 kronor.

Löneläget för drängarna var 30 år tidigare avsevärt lägre. År 1850 var årslönen för tjänstedrängen Anders Andersson 33.16.

Torparna runt Lundaby hade ofta ekonomiska mellanhavanden med hemmansägaren Olof Jonsson. Här finns i flera år redovisning av utgifter och inkomster som gällde torparen Per Nilsson på Lövnäset. Men Olof Jonsson gjorde också affärer med folk långt borta från Brevik, bl a Nils Stenman i Sten och Petter Svensson i Daln.

HUSREPARATION
1893 redovisas också en husreparation på Lövnäset. Den uppgick till 139 kronor och ett öre. Den största posten 66 kronor var 5½ famn stickor till tak på uthusen.

Olof Jonssons kassaböcker innehåller också uppgifter om både skulder och fordringar som han har till folk i hans omgivning.